Ida Svenningsson

Möt IRF:s nya doktorand Ida

I februari började 25-åriga Ida Svenningsson från Lund som doktorand vid IRF:s kontor i Uppsala. Hon kommer senast från studier vid Chalmers tekniska högskola.

Vad kommer din doktorandtid att handla om?
Jag kommer i huvudsak att använda observerad data från MMS (Magnetospheric Multiscale Mission), en farkost som sedan 2015 kretsar kring jorden i en stor elliptisk bana och mäter bland annat magnetiska och elektriska fält med hög tidsupplösning.

Området jag fokuserar på är jordens “magnetoskikt”, som ligger mellan bogchocken – chockvågen framför jorden som bromsar solvinden (laddade partiklar från solen) – och magnetosfären. Det består av hoptryckt och uppvärmd solvind och kan vara mycket turbulent.

Mitt projekt handlar om uppvärmning av elektroner. Jag kommer att undersöka olika fysiska processer kopplade till det, såsom vågpartikelinteraktioner, plasmainstabiliteter och magnetisk omkoppling. Exempelvis har man sett att magnetisk omkoppling, då magnetiska fältlinjer bryts upp och magnetisk energi omvandlas till rörelse hos joner och elektroner, kan kopplas till uppvärmning i turbulenta plasmor.

Exakt hur detta sker är dock inte helt klarlagt, och det är något jag ska försöka nysta i.

Var kommer ditt intresse för rymden ifrån?
Jag har nog inte haft ett särintresse för just rymden. Mitt intresse har legat i fysiken. Jag kom in på plasmafysik när jag skrev mitt exjobb, som handlade om fusion (ett sätt att utvinna energi genom att omvandla två väteatomkärnor till helium) och skenande elektroner.

Dessa elektroner, som färdas nära ljusets hastighet,kan bildas i tokamaker (en typ av fusionsgenerator där det heta fusionsplasmat innesluts med hjälp av magnetfält) och tillföra stor skada på maskinens väggar och komponenter. Fusionsplasma har både likheter och stora olikheter med rymdplasma; den grundläggande fysiken är densamma, men förhållanden som längdskalor, densitet och temperatur är helt annorlunda.

Rymdintresset är något som växer fram med tiden. Om man sätter sig in i ett ämne på djupet är det svårt att inte bli intresserad. Och rymden är minst sagt ganska stor, vilket bådar gott!

Vad har du studerat tidigare och var?
Jag läste teknisk fysik i fem år på Chalmers i Göteborg. Mitt fjärde år gjorde jag även ett utbytesår på École Polytechnique i Montréal, som en del av min master i tillämpad fysik.

Hur kom du i kontakt med IRF och den doktorandtjänst du nu påbörjat?
Min examinator från exjobbet kände till att tjänsten var utlyst, och då jag var i färd med att söka olika doktorandtjänster tipsade hon mig om den. Jag sökte och fick ett gott intryck under anställningsintervjun. Jag gick också på rekommendationer och tyckte att ämnet verkade intressant och relevant för mig.

Vad har du för förväntningar och hur ser dina drömmar och mål ut för framtiden?
Just nu ser jag fram emot och hoppas på att lära mig massor om mitt nya forskningsämne. Jag lär mig mycket nytt hela tiden och det är utmanande men framför allt väldigt roligt. Jag vill också lära mig att bli en bra forskare, och utveckla färdigheterna som kommer med det. Förhoppningsvis fortsätter jag med forskning efter doktorandtiden, men i vilken form det blir har jag några år på mig att fundera över.

Slutligen ser jag oerhört mycket fram emot att lära känna mina nya kollegor, IRF och Uppsala!


Foto: privat

Tillsammans med Alvénlaboratoriet på Kungliga Tekniska högskolan ansvarar IRF:s kontor i Uppsala för sensorytor och testutrustning till instrumentet SDP/FIELDS, som mäter elektriska fält, under ledning av University of New Hampshire, USA.
Läs mer om Magnetospheric MultiScale – MMS 

 

Created by Annelie Klint Nilsson at 2021-04-15
Last modified by Annelie Klint Nilsson at 2021-04-15