Cassini (Langmuirsond)

Uppsändningen av rymdsonden Cassini och landaren Huygens skedde från Cape Canaveral i oktober 1997. Saturnus och dess isiga månar nåddes i juli 2004 och halvåret senare släpptes Huygens ner på månen Titan. Cassini-missionen avslutades med en planerad krasch i Saturnus gasmassor den 15 september 2017. 

Projektplaneringen för NASA:s Cassini och ESA:s Huygen startade 1982 och sju år senare började IRF i Uppsala att konstruera och bygga en rymdväderstation/Langmuirprob till Cassini.

Instrumentet användes för att undersöka det tunna plasmat runt planeten och den övre atmosfären på Titan. Langmuirproben kunde mäta temperatur, vindhastighet och tryck.

Mätningar vid Saturnus

Saturnus magnetosfär består av en jättestor bubbla runt ringplaneten, inneslutande hela ringsystemet och de flesta av månarna. Fördelningen av plasma runt Saturnus är en av de saker som forskarna är intresserade av.

Stort fokus läggs också på månen Titans jonosfär. På Titan består luften liksom på jorden mest av kväve, men också stora mängder metan och andra kolväten.

Radio- och plasmavågsinstrumentet RPWS

IRF i Uppsala deltog i Cassini som en del av ett större konsortium. Konsortiet leddes av Avdelningen för fysik och astronomi vid universitetet i Iowa, USA, och utvecklade radio- och plasmavågsinstrumentet Radio and Plasma Wave Science (RPWS). RPWS bestod av tre olika typer av sensorer: radioantenner, en magnetometer och IRF:s bidrag, Langmuirproben.

Kontaktpersoner:
Jan-Erik Wahlund, IRF i Uppsala, tel: 018-471 59 46, e-post: jan-erik.wahlund@irfu.se

Bildtext: Cassini med IRF:s Langmuirprob inringad.
Foto: NASA