Forskning vid IRF - några av våra kvinnliga forskare

Den 8 mars uppmärksammas internationella kvinnodagen världen över. Vid Institutet för rymdfysik arbetar forskare, ingenjörer och doktorander från många olika länder tillsammans för att öka förståelsen för rymdmiljön och utveckla instrument för internationella rymdmissioner.

I samband med dagen lyfter vi några av de kvinnor vid IRF vars arbete bidrar till forskning om allt från norrsken och solvinden till rymdinstrument som används på uppdrag till planeter och kometer.

Emilya Yordanova är forskare och har under mer än två decennier studerat hur solen påverkar plasmamiljön i det inre solsystemet. Med hjälp av data från rymdmissioner som WIND, ACE, Ulysses, SOHO, Solar Orbiter, STEREO, Polar, Cluster och MMS undersöker hon hur solutbrott och solvinden utvecklas när de rör sig genom rymden och interagerar med det interplanetära mediet och rymdmiljön nära jorden.

Hennes forskning omfattar både storskaliga processer – såsom turbulens i heliosfären, solstormars utbredning och globala plasmadynamiska processer – och småskaliga mekanismer som styr energiöverföring, plasmauppvärmning och magnetisk återkoppling.

Hennes senaste projekt fokuserar på hur solen formar plasmamiljön kring Merkurius, baserat på observationer från rymdsonderna MESSENGER och BepiColombo.

Michiko Morooka inledde sin forskarkarriär med studier av norrskenets fysik. Hon analyserade norrskenets strukturer med hjälp av markbaserade kameror och studerade norrskenspartiklar genom observationer från rymdfarkoster nära jorden, bland annat Akebono och Cluster.

Senare arbetade hon inom Cassini–Huygens-missionen som studerade Saturnus magnetosfär, där norrskensfenomen också förekommer. Därefter har hon bidragit till flera planetära rymdmissioner, bland annat MAVEN (Mars), BepiColombo (Merkurius), Solar Orbiter (solen) och Juice (Jupiter).

Hennes forskning omfattar idag även områden utanför norrskens- och magnetosfärfysik, såsom planetära ringsystem, kryovulkanisk aktivitet på isiga månar och interplanetärt stoft. Planetär rymdplasmafysik är fortfarande ett forskningsfält med många obesvarade frågor.

Tomoe Taki arbetar som postdoktor vid IRF där hon studerar norrskenet. Hon analyserar data från ett raketexperiment som genomfördes 2023 inom projektet BROR. I experimentet skapades artificiella lysande moln som observerades med IRF:s norrskensobservationssystem ALIS_4D. Genom detta arbete bidrar hon till ökad förståelse för de elektriska krafter som är kopplade till norrskenet.

Vid IRF arbetar Vicki som kvalitetsingenjör med ansvar för exportkontroll och kemikaliehantering. Hennes roll kombinerar regulatoriskt ansvar med praktiskt arbete i projekt som utvecklar rymdinstrument. Som forskningsingenjör vid IRF bidrar hon till hela livscykeln för vetenskapliga rymdinstrument – från design och utveckling till analys, montering och tester.

Vicki är för närvarande projektledare för en instrumentsvit inom Plasma Observatory, en av tre kandidatmissioner inom Europeiska rymdorganisationens (ESA) M7-program. Instrumentsviten omfattar både hårdvara och mjukvara från fem europeiska länder och kräver omfattande internationell samordning. Teamet genomgår för närvarande en Instrument Preliminary Requirements Review (IPRR).

ESA väntas fatta beslut i juni om vilken mission som kommer att gå vidare, med en möjlig uppskjutning planerad till 2037.

Vicki och hennes kollegor har även levererat två elektronikkort till Europeiska rymdorganisationens kometmission Comet Interceptor – en flygmodell och en reservmodell.

Som kvalitetsansvarig genomförde hon slutinspektioner, förberedde enheterna för leverans till Frankrike för integration och sammanställde den fullständiga dokumentationen för efterlevnad och verifiering, vilket säkerställer att hårdvaran uppfyller ESA:s kvalitets- och tillförlitlighetskrav.

Hayley Williamson är forskare vid Institutet för rymdfysik och arbetar främst med databearbetning och analys. Hon har arbetat vid IRF i sex år och studerar hur solvinden – en ström av laddade partiklar från solen – interagerar med olika himlakroppar i solsystemet.

Hennes senaste arbete fokuserar på data från IRF:s joninstrument på rymdsonden BepiColombo, ett gemensamt uppdrag mellan ESA och den japanska rymdorganisationen JAXA som är på väg mot Merkurius. Även om BepiColombo ännu inte gått in i omloppsbana kring planeten har sonden redan genomfört sex förbiflygningar under de senaste fem åren, vilket gett värdefulla vetenskapliga data.

Merkurius är ett särskilt intressant objekt ur rymdfysikalisk synvinkel. Planeten är mycket liten och saknar atmosfär, likt månen, men har samtidigt ett magnetfält liknande jordens. Detta skapar en unik växelverkan med solvinden.

Eftersom Merkurius är så liten är dess magnetosfär mycket dynamisk och partiklar kan cirkulera runt planeten på bara några minuter. Med hjälp av data från IRF:s joninstrument MIPA studerar Williamson dessa snabbt föränderliga plasmaprocesser som observerats under BepiColombos förbiflygningar.

Utöver sin vetenskapliga analys ansvarar hon också för att bearbeta och arkivera instrumentdata. Hon hanterar data från både MIPA och IRF:s instrument på Mars Express-missionen, ASPERA-3, och säkerställer att datamängderna bearbetas och valideras för vetenskaplig användning. Eftersom data från ESA-missioner ska arkiveras öppet utvecklar hon även dataprocesseringskedjor som säkerställer att informationen uppfyller ESA:s standarder och förblir tillgänglig för framtida forskning.