Allt sedan ozonhålet revolutionerande upptäcktes över Antarktis har intresset för ozonskiktet i synnerhet i polära trakter varit stort. Det är numer otvivelaktigt fastställt att den starka kemiska nedbrytningen av ozon över Antarktis på vårarna är förorsakade av mänskliga utsläpp av freoner. Freoner bryts sakta ner i stratosfären, det luftskikt där ozon naturligt bildas, och frigör klor som inte finns naturligt där. I kombination med stratosfäriska moln, däribland de karakteristiska pärlemormolnen som kan skådas från Kiruna under vintrarna, bryter detta klor ned ozon. Moln i stratosfären bildas vid låga temperaturer som bara uppkommer vid polerna under vintern när inte solen kommer åt att värma upp ozonskiktet. Temperaturen över Antarktis är lägre än över arktiska området och där bildas varje vinter enorma stratosfärsmoln och man får ozonnedbrytning. Här över arktis håller sig däremot temperaturen i stratosfären just på gränsen för att molnen skall kunna bildas och temperaturskillnader på ett par grader kan ge mycket stora skillnader för ozonskiktet som vissa år är nästan som naturligt medans vi andra år får en ozonnedbrytning nästan liknande den över Antarktis.
Kiruna ligger mycket bra till genom sitt nordliga läge för att studera de processer som är inblandade i ozonnedbrytningen. Forskaren Uwe Raffalski på Institutet för rymdfysik i Kiruna har i år stärkt Kirunas position i forskningen betydligt genom att han färdigställt en sk millimetervågsradiometer. Med hjälp av det nya instrumentet kan han mäta inte bara ozonhalten i sig utan även en del av de andra kemiska föreningar som är med i de processer som bryter ned ozonet. Till skillnad från de andra mätningar som görs i Kiruna från marken eller ballonger kan det nya instrumentet mäta dygnet runt och i alla väder.
Vi vet idag mycket om hur vi orsakat denna miljöförstöring och ganska effektivt bekämpat den genom internationella överenskommelser som till största del efterföljs. Det kommer dock att ta lång tid för skadan att repareras, freoner är mycket stabila ämnen och det kommer att ta många decennier innan de försvinner ur atmosfären. Att forskningsvärlden blev så tagna på sängen när ozonhålet över Antarktis upptäcktes visar dock att vi måste skaffa oss en bättre förståelse för atmosfären. Trots att det finns i så liten mängd bestämmer t ex ozon mycket av stratosfärens egenskaper. Vad som nu händer med stratosfären om vi rubbar ozonbalansen under många år samtidigt som vi ändrat på andra kemiska processer är det ingen som riktigt vet. Förhoppningsvis är Uwe med och ger oss svaren.
Johan Arvelius, doktorand i atmosfärfysik vid Institutet för
rymdfysik.