Institutet för rymdfysik (IRF)
Kiruna, 2003-3-27
Pressmeddelande
IRF-forskare tilldelas KVA:s prestigefyllda Wallmarkska priset 2003
Prof. Stas Barabash, Institutet för
rymdfysik
Kungl. Vetenskapsakademien, KVA, har beslutat att tilldela professor Stas Barabash (Institutet för rymdfysik, IRF) det Wallmarkska priset 2003 (50.000 kronor) för sina "teoretiska arbeten och framgångsrika rymdexperiment vid utforskandet av solsystemets fysik". Priset utdelas av H.M. Konungen vid akademiens högtidsdag den 31 mars i Aula Magna, Stockholms universitet. Lars Johan Wallmark (1810-1855) var överdirektör vid teknologiska institutet i Stockholm och donerade "9.000 riksdaler silver species av 1830 års myntfot". Räntan skulle användas som prisbelöning för rön och uppfinningar.
Stas Barabash disputerade 1996 vid IRF med en avhandling om plasma och energirika atomer vid Mars och jorden. Han blev docent i rymdfysik vid Umeå universitet 1998 och installerades som professor i rymdfysik vid IRF i Kiruna den 19 december 2002. Sedan 2000 är han ledare för IRF:s forskningsprogram Solsystemets fysik och astrofysik.
Stas Barabash var huvudexperimentator för IRF:s experiment PIPPI (Pioneer in Planetary Particle Imaging) och DINA (Detector for Ions and Neutral Atoms) på den första svenska mikrosatelliten Astrid-1 samt på nanosatelliten Munin. Han har deltagit i flera partikelinstrument för de ryska rymdprojekten Phobos-1, Phobos-2, Interball-1, Interball-2 och Mars-94. Han medverkar i ESA:s SMART-1 mission till månen. För närvarande har han huvudansvaret för två stora instrument för ESA-projekt, ASPERA-3 till Mars (Mars Express) och ASPERA-4 till Venus (Venus Express). Dessutom förbereder han experiment till det kinesiska projektet Double Star för studier av jordens magnetosfär och till ESA:s rymdsond BepiColombo till Merkurius.
Stas Barabashs forskning är inriktad på experimentella studier av de inre planeternas plasmamiljö. Den övre delen av en planets atmosfär är joniserad, jonosfären, och kontrolleras av plasmafysikaliska processer. Om planeten inte har ett eget magnetfält, som till exempel Mars eller Venus, växelverkar jonosfären direkt med det interplanetera plasmaflödet, solvinden. I andra fall kan planetens magnetfält (magnetosfär) skydda jonosfären och atmosfären från solvinden som t.ex. på jorden och Merkurius. Även i dessa fall sker dock en koppling till solvinden genom strömmar i magnetosfären. Norrsken på jorden är ett exempel på resultat av sådan koppling.
"För att studera dessa processer, är det nödvändigt att genomföra mätningar vid olika planeter. Detta görs med hjälp av satelliter och speciella instrument. Sådana instrument är oerhört komplicerade och skall fungera på tiotals miljoner kilometers avstånd från jorden. Det krävs speciella kunskaper, erfarenheter, mycket engagemang och inspiration (ibland också tur). Att bygga rymdinstrument är en svår konst, men det är den enda möjligheten att utforska andra världar," säger Stas Barabash.
Mer information:
Prof. Stas Barabash, tel. 0980-79122, stas.barabash@irf.se
Rick McGregor, Informationsansvarig, tel. 0980-79178, rick.mcgregor@irf.se
Bilder: http://www.irf.se/pics/StasBarabash/
KVA:s pressmeddelande: http://www.kva.se/KVA_Root/swe/_news/detail.asp?NewsId=303
Webmaster@irf.se
Uppdaterad 2003-04-01